Start Om TorvForsk Fakta Nyhetsarkiv Projekt Rapporter & dokument Stipendium Kontakt

 

Pressmeddelande Artiklar Kongressen Filmer Remisser Remissvar
 

IPS-new-logo-full-colour.jpg

TorvForsk är den svenska nationalkommittén av International Peatsociety.

 

TorvForsk stöder forskning och utveckling med koppling till torv, torvmarker och torvanvändning.

Med vårt stipendium vill vi främja forskning, kunskapsutbyte och kommunikation av vetenskaplig, teknisk, social samt samhällelig karraktär inom området torv- och torvmarker.

Svensk-torv-RGB.jpg

Branschföreningen Svensk Torv är en branschorganisation för Sveriges torvproducenter och en systerorganisation till Stiftelsen Svensk Torvforskning.

Två dagar om och på torvmossar

Bevara alkärren, särskilt vid vattendrag, och lyft efterbehandlingen i torvtäktsansökningarna.

Det var några av tipsen som förmedlades på Branschföreningens Svensk Torvs årsmöte som ägde rum i Uppsala och lockade ett 20 – tal medlemmar.

I samband med årsmötesförhandlingarna, då styrelsen skulle väljas, avgick en av de mest erfarna medlemmarna, Claes Bohlin, för att gå i förtida pension. Claes Bohlin lämnar även Hasselfors Garden där han arbetat i över 30 år. Att det kommer bli tomt efter Svensk Torvs nestor blev tydligt på middagen efteråt då flera ville tacka för många års hängivet styrelsearbete. Både minnen och bedrifter avhandlades samtidigt som huvudpersonen log på sitt varma, trivsamma sätt.

Förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar bjöd årsmötets första dag på två föredrag.

En av föredragshållarna var Ida Tjerngren, kemist som forskat om metylkvicksilver. Hon har i sin doktorsavhandling visat att mängden metylkvicksilver som produceras i naturen beror på hur näringsrik våtmarken är.

   Kvicksilver är mycket giftigt för miljön och människan, berättade hon. Kvicksilver omvandlas i naturen, bl.a. till den giftigaste formen metylkvicksilver och fisk är den största källan till exponering för människan. Eftersom kvicksilver inte kan brytas ner har användningen förbjudits. Men ändå ökar kvicksilverhalterna i miljön.

   - Detta har två orsaker; att kvicksilver kan färdas långt i luft och att kvicksilver binds fast i organiska jordar, sade Ida Tjerngren.

Forskning visar att kvicksilver omvandlas till den giftigaste formen metylkvicksilver i skogliga våtmarker. Under de senaste århundradena har stora ytor våtmark dikats ut för att bli jord- och skogsmark. Efter att kunskapen om våtmarkers ekologiska nytta har ökat, så man bestämt att stora ytor våtmark ska restaureras genom att tidigare diken fylls med vatten.

   - Men risken är då att den restaurerade våtmarken producerar mer metylkvicksilver, förklarade Ida.

Åtta skogliga våtmarker, som alla restaurerats, har studerats och hennes forskning visar att hur näringsrik våtmarken är spelar störst roll. Den våtmark som klassades som ”medel-näringsrik”, ett fattigt kärr, producerade mest metylkvicksilver.

   - I alkärr bryts metylkvicksilver till och med ner, sade hon och betonade att för att minska risken för mer metylkvicksilver i våra marker ska man helst undvika att restaurera fattiga kärr.

- Alkärr bör behållas och om möjligt restaureras, speciellt när de ligger i anslutning till sjöar och andra vattendrag, rekommenderade Ida.

aarsmoete-2015_2-2.jpg

Från vänster: Jan Burvall, Mats Andersson, Claes Bohlin, Peter Persson, skymd,

och Göran Andersson.

aarsmoete-2015_3.jpg

ovan och nedan: Petter Hedberg

och  Ida Tjerngren har båda

doktorerat  och berättade om sina

forskningsresultat på årsmötet.

aarsmoete-2015_4.jpg

aarsmoete-2015_6.jpg

Stefan Östlund och Ida Tjerngren

känner på torv från Römossen.

Petter Hedberg från medlemsföretaget Hedberg Ekologkonsult AB, har doktorerat på växtekologi och restaurering av våtmarker. Han betonade hur viktigt det är att lyfta fram efterbehandlingens ökade miljövinster vid torvtäktsansökan.

   - Genom att presentera att det finns vetenskapligt stöd för att efterbehandlingen skapar ett friskare och naturligare ekosystem och i detalj visa hur man planerar genomföra den är jag övertygad om att chansen ökar för fler koncessioner, sade han.

Petter betonade också att det är viktigt att visa att den efterbehandlade marken kommer binda in koldioxid medan den dikade marken släpper ut koldioxid.

- Vid skogsplantering uppgår inbindningen till 5-10 ton koldioxid per hektar och år vilket är jämförbart med utsläppet som den dikade myren orsakar, konstaterade Petter Hedberg.

Dagen därpå fortsatte årsmötet med ett studiebesök per buss då deltagarna fick se olika sorters mossar. Den första som besöktes var Ryggmossen, en av de bäst bevarade välvda mossarna i Uppland.

Nästa stopp var Römossen, del av Bälinge mossar; använd för torvtäkt, dikad och nu med tall-, ris- och vitmossvegeterade torvgravar. Där visade Lars Lundin hur det såg ut efter Sveriges största dikningsföretag som pågick 1908 – 1912. Spåren syns ännu i naturen efter dikningarna och ändra fram till på 1950 – talet togs torv från mossen som nu är reservat.

   - Det är jordarter och markstrukturer som styr markanvändningen och det ser man tydligt här på slättlandet, berättade Lars Lundin, professor vid SLU och adjungerad medlem i TorvForsks styrelse och den som ansvarade för studiebesöket.

Under promenaden på Ryggmossen fick gruppen se olika former av myr och lära sig vad laggzon, mosserand och mossplan är.

   - Det var väldigt intressant att få se hur dikning påverkat landskapet och olika typer av mossar, sade Thomas Merlöv, ScanPeat, efter studiebesöket.

aarsmoete-2015_gruppbild.jpg

Lars Lundin ledde studiebesöket med Claes Bohlin, Stefan Östlund, Per-Ola Andersson, Ida Tjerngren, Thomas Merlöv, Simon Hellgren och Håkan Berglin.

  

             Stiftelsen Svensk Torvforskning | Swedish Peat Producers Association

c/o Neova, Arenavägen 33, 121 77 Johanneshov | info@svensktorv.se

Copyright | Producerad av: Balanserad Kommunikation